”USA:s presidents älskarinna.” Skulle denna status, som levde i korridorskvallret, ha haft samma lockelse, ja samma inverkan på Marilyn, om hon hade insett hur föga den i verkligheten betydde för att få en plats bland historiens stora namn? Till att börja med kan ingen förneka att Marilyn är ett sociologiskt fenomen och ett konsumtionsfenomen. Men kan man också betrakta ”hennes närvaro” som en historisk tillfällighet?

Jag hör protestrop! (Puh!) Jag hör också hurrarop! (Äntligen!) Visst! Hon hör till filmhistorien och gav näring åt Hollywoods skvaller. Men hennes delaktighet i världshistorien går inte att förneka. Det är märkligt! … Det är vansinnigt! … Det är revolutionerande! Ändå kännetecknas människans utveckling av just sådana drag.

Ingenting hindrade denna kvinna, som visste hur hon skulle se in i en kamera eller låta sig beundras av den, från att ha en stark självmedvetenhet. Det vittnar om en högt utvecklad abstraktionsförmåga.

Alla vet att de flesta av hennes samtida betraktade henne som en vacker dumbom, en förtjusande blondin som gav upphov till ljuva fantasier och, i det fördolda, en mild utlevelse av vissa begär … Men tänk om denna föreställning om låg intelligens, förklädd till skenbar oskuld, i själva verket hade planerats nästan machiavelliskt av Norma Jeane?

När hon ännu bara var fotomodell, en hungrande liten filmstjärna på väg upp, beslöt Norma Jeane att höja sin bildningsnivå. Hur många av oss skulle läsa bland andra Freud eller Dostojevskij av ren lust att lära och samtidigt öppet, med charmig naivitet, visa upp sin vilja att bilda sig på egen hand?

Marilyn har nu förts in i ”den nya världshistorien”, den som inleder det tredje årtusendet efter Kristus! Men frågan kvarstår: skulle hon ha blivit lika berömd om hon inte hade umgåtts med familjen Kennedy? Kanske … Men i dag är det inte längre JFK som är den lysande stjärnan, utan Marilyn.

För att urskilja den symboliska aspekten bör vi påminna oss om att allt som människan kan röra vid, göra eller skapa bär hennes prägel. De stora konflikterna, dessa elakartade svulster i den mänskliga intelligensen, är inget undantag. Tyvärr bryter de traditionella krigen, dessa legaliserade massmord, ut överallt, och inget land är skyddat mot konflikt. Ingen kan förneka att det också finns en annan form av krig, en nutida ”aggression”.

Marilyn Monroe var nämligen, genom sin kropp, sin charm och sitt namn, en stark symbol! Och i den andra världen är hon det fortfarande. År 1959 var detta rutinmässiga möte … med Nikita Chrusjtjov, denne skallige man av stor betydelse, egentligen bara en enkel kraftmätning mellan två ideologier, två makter, två symboler. Marilyn vann lätt den omgången.

Varje krig, varje mord berövar jorden en unik gnista, ett liv som aldrig kommer tillbaka. Det är inte bara kroppar som faller: det är livsöden, leenden, kärlekar och drömmar som försvinner för alltid.

Tänk efter: hur många genier bland dessa döda slocknade innan de hann förvandla världen? Hur många uppfinnare får aldrig uppfinna något? Hur många konstnärer får aldrig förtrolla våra ögon och öron? Hur många generösa själar får aldrig möjlighet att lindra en annan människas ensamhet, sträcka ut en hand, helt enkelt älska?

Även deras tänkbara barn är dömda till evig tystnad. Dessa söner och döttrar som aldrig föddes, dessa hela släktled som utplånades, är lika många världar som aldrig får se dagens ljus. Morgondagens musik kunde ha varit rikare. Vetenskapen djärvare. Konsten mer strålande. Våra hjärtan lyckligare.

Låt oss stanna upp ett ögonblick. Föreställ oss vad historien kunde ha blivit om människornas vansinne inte hade dragit med sig sitt följe av massakrer. Vilka imperier skulle ha blomstrat utan krigen? Vilka civilisationer skulle ha vuxit i fred? Vilka underbara barn skulle ha ärvt jorden om våldet inte hade krossat deras förfäder?

Mina tankar går till alla dessa offer. En dag sade ett av dem: ”Gå ut och föröka er.” Men hur ska vi kunna göra det om våra folk fortsätter att slita varandra i stycken och utplånas av människohand?

Vi kan inte återuppväcka dem som gått bort. Men vi kan här och nu välja att bygga annorlunda. Genom våra böner, våra ord, våra samtal, våra demonstrationer och vår vägran att acceptera blodsutgjutelse kan vi påverka dem som styr. Vi kan påminna dem om att verklig storhet inte består i att härska genom fruktan, utan i att skydda livet.

Må krigen upphöra. Må morden upphöra. Må freden inte längre vara en bräcklig dröm, utan det enda självklara.

Låt oss ge kejsaren det som tillhör kejsaren … Så där! Jag lämnade huvuddelen av den här texten till AI och bad den finslipa den.